När inget annat funkar, stäm dom
När inget annat hjälper så stäm dom. Det är vad usa är uppbyggt av. folk och företag som stämmer varandra som om dom satt i en sandlåda.
"
A-Min pappa är starka än din!!
B-Nä hä min pappa är stakare än din!!
A-Din pappa äter bajs!!
B- Det gör han inte då stämmer jag dig för att du är elak och dum och ser ut som ett troll.
A- Då stämmer jag dig för att du ful, korkad och ser ut som din tvilling bror rövhålet.
"
ska jag fortsätta?? suck....
I stället för att stämma och gråta krokodil tårar och få special lagar. Gör något vättigt i stället. Redan för ca 10 årsedan när vanligt folk börja använda napster, borde man ha agerat och sett vart det bar sig, i stället stämmer man och kräver att tiden ska stå still. Att du snällt ska gå ner till skivbutiken och köpa en skiva med 3 bra låtar för 180kr.
Men det är klart är man förblindad av att ha ett stadigt flöde av $$ så ser man väll inte längre än näsan som är brun och att man har ont i knäna.
Lite kort om vad upphovsrätten är och kommer ifrån.
Påståendet att upphovsrätt är ägande kom från London Company of Stationers
under åren 1689-1709. De hade fått ett monopol på att trycka böcker och
pampfletter den 4 maj 1557 av Queen Mary I, även kallad Bloody Mary för hennes
skoningslösa jakt på protestanter. Syftet med monopolet var att kraftigt
begränsa yttrandefriheten, så att inget protestantiskt material kunde publiceras.
London Company of Stationers fick befogenheter att bränna böcker som inte
var tryckta av dem och att beslagta andras tryckpressar, mot att de agerade
en privat censurkår åt kronan.
1688 skedde det en revolution i Storbritannien som gjorde att
parlamentet fick mycket mer makt på bekostnad av kronan, och många
av de nya parlamentsledamöterna var sådana som tidigare varit censurerade.
De gick till boktryckarmonopolet och meddelade kort och gott att deras
privilegier nu skulle återkallas, och att det åter skulle bli en värld helt
utan upphovsrätt (copyright).
Stationers fick panik eftersom deras lukrativa intäktskälla var hotad. De
gick under flera år till parlamentet och påstod sig representera kreatörerna,
och menade att det borde finnas en naturlig rätt till det man skapat - ett
ägande - som då precis som vilken annan ägodel som helst kunde köpas och säljas.
Detta var ett sätt för Stationers att behålla sitt monopol i praktiken,
eftersom författarna skulle tvingas sälja rättigheterna till London Company
of Stationers, och allt skulle i praktikenvara oförändrat från när de var en privat
censurbyrå.
Parlamentet köpte argumentationen och 1709 skrevs Statute of Anne in i den brittiska
lagboken. Den tog effekt 1710. Detta brukar vara startpunkten för historieskrivning om
upphovsrätten bland förespråkarna; de ignorerar alltid det som kom före Statute
of Anne som jag skrivit här.
Det är också värt att notera att inget förändrats på 300 år. Än idag går
monopolisterna till lagstiftarna och påstår sig representera kreatörerna
när de lobbar för starkare och utökat monopol.
Viktig punkt 1: Upphovsrätten är ett monopol. Den är ett statligt sanktionerat
privat monopol. Och sådana är inte försvarbara från vare sig liberal eller
socialistisk ideologi; bara ytterst sällan från konservativ. Påståendet att
upphovsrätten är ett monopol brukar uppröra liberaler som försvarar den,
vilket bara delvis är förvånande. Det är förvånande eftersom det är helt
okontroversiellt bland både upphovsrättspositiva och -kritiska
debattörer. Det är inte förvånande eftersom faktabiten leder till att
deras slutsats om att upphovsrätten är ägande och bra blir helt felaktig,
och att det då är en naturlig reaktion att bli upprörd.
Nästa punkt blir att se hur detta monopol förhåller sig till ägande. Det är sant att
det är en rättighet som tillfaller en skapare av något, men där slutar också
likheterna. Äganderätten är en rätt att förfoga över det fysiska föremål man skapat intill den tidpunkt man avhändar sig det. Upphovsrätten är en rätt att med våld hindra andra att skapa samma och liknande saker, även efter det att kreatören avhändat sig en skapelse genom publicering.
Rysk film når aldrig den stora massan
Skulle i stället vilja citera en annan artikel om synen på film. Vare sig den är svensk , kommer från eu eller för den delen usa.
" Nyligen hölls i Stockholm och Uppsala den tionde årgången av filmfestivalen Kino Rurik som visar modern rysk film och sovjetiska klassiker. Var ni inte där? Det var synd för det är sällan man får chans att se rysk film i Sverige.
Ryssland har alltid varit ett ledande land inom filmkonsten, från den sovjetiska filmpionjären Sergej Eisenstein, till moderna regissörer som Aleksej Balabanov. Många av de intressantaste filmerna gjordes under perestrojkan.
Både S:t Petersburg, med Lenfilm, och Moskva, med Mosfilm och Gorkijfilm, är stora filmstäder. Varje år produceras massor med påkostade filmer där i vårt nära grannland. Allt är självklart inte bra, men det är utan tvekan konkurrenskraftigt med Hollywood-produktioner, både till storleken på budgeten och explosionerna.
Svensk publik skulle få minst lika mycket nöje av att tugga popcorn till två timmars rysk action-, krigs- eller skräckfilm, som till de amerikanska filmer vi hela tiden matas med. Om inte annat skulle det vara kul med lite variation. Dessutom finns det självklart seriösa ryska filmer som skulle kunna hitta en trogen publik också i Sverige. Men nej, hit kommer de inte. SF-monopolet kör med säkra kort och visar oss samma amerikanska filmer om och om igen.
Enda sättet att komma över rysk film är att åka dit och fylla resväskan med DVDs. Men det går snart inte heller när den nya Acta-avtalet mellan USA och EU går igenom, vilket kan innebära att regionsfria DVD-spelare blir förbjudna.
De protektionistiska lagstiftarna vill att vi ska hålla oss till att konsumera vår egen regionala kultur och bara göda våra egna filmkapitalister. Filmbolagen i USA och EU vill nämligen inte riskera att vi eventuellt skulle få för oss att lägga våra pengar på film producerad i andra länder.
Tack vare progressiv och miljövänlig teknik går det ju visserligen att snabbt och enkelt ladda ner film från hela världen genom internet. Men det är som bekant inte heller okej att göra numera.
Per Leander "slut citat
Per gör en himmla bra samman fattning av cencur av film från övriga världen än USA och EU. För när senast kunnde du se en film från ryssland eller bollywood (indien) , Utan i stället samma action rulle från staterna, med samma skådisar och där handlingen är att världen hotas av en katastroff och usa är det ända land som kan rädda världen på egen hand. Just nu hittar jag inte en bild jag söker, men den gick ut på att usa var det ända land på jord klotet. resten var hav. Och den bilden är nog vad många amrikaner har. Då dom hjärntvättas från födselen att usa är störst, bäst, och vackrast.
Men min vän Locutus skulle nog säga att det är just sådan typ av censur vi behöver. Att gynna kapital och storbolag i usa och eu. För tänk om vi skulle få in kultur från andra länder och inse att världen består mer än bara Swarchenegger" I be back o hasta lavista baby (ratatatatatatatatata)" och Linus wahlgren(what ever he has done to make a good movie). Vilken hemsk tanke det skulle vara. Upptäcka skådisar som inte kommer i från usa eller eu.