När inget annat funkar, stäm dom

I dag kan man läsa i DN och andra medier att Hollywood och monique wadsted åter igen försöker stämma 3 personer bakom sidan TPB och en internetoperatören Black Internet. För sajten är ju fortfarande verksam, fast dom fått fängelse domar. är monique wadsteds svar.

När inget annat hjälper så stäm dom. Det är vad usa är uppbyggt av. folk och företag som stämmer varandra som om dom satt i en sandlåda.
"
A-Min pappa är starka än din!!
B-Nä hä min pappa är stakare än din!!
A-Din pappa äter bajs!!
B- Det gör han inte då stämmer jag dig för att du är elak och dum och ser ut som ett troll.
A- Då stämmer jag dig för att du ful, korkad och ser ut som din tvilling bror rövhålet.
"
ska jag fortsätta?? suck....
 
I stället för att stämma och gråta krokodil tårar och få special lagar. Gör något vättigt i stället. Redan för ca 10 årsedan när vanligt folk börja använda napster, borde man ha agerat och sett vart det bar sig, i stället stämmer man och kräver att tiden ska stå still. Att du snällt ska gå ner till skivbutiken och köpa en skiva med 3 bra låtar för 180kr.

Men det är klart är man förblindad av att ha ett stadigt flöde av $$ så ser man väll inte längre än näsan som är brun och att man har ont i knäna.

Lite kort om vad upphovsrätten är och kommer ifrån.


Påståendet att upphovsrätt är ägande kom från London Company of Stationers

under åren 1689-1709. De hade fått ett monopol på att trycka böcker och

pampfletter den 4 maj 1557 av Queen Mary I, även kallad Bloody Mary för hennes

skoningslösa jakt på protestanter. Syftet med monopolet var att kraftigt

begränsa yttrandefriheten, så att inget protestantiskt material kunde publiceras.

London Company of Stationers fick befogenheter att bränna böcker som inte

var tryckta av dem och att beslagta andras tryckpressar, mot att de agerade

en privat censurkår åt kronan.


1688 skedde det en revolution i Storbritannien som gjorde att

parlamentet fick mycket mer makt på bekostnad av kronan, och många

av de nya parlamentsledamöterna var sådana som tidigare varit censurerade.

De gick till boktryckarmonopolet och meddelade kort och gott att deras

privilegier nu skulle återkallas, och att det åter skulle bli en värld helt

utan upphovsrätt (copyright).


Stationers fick panik eftersom deras lukrativa intäktskälla var hotad. De

gick under flera år till parlamentet och påstod sig representera kreatörerna,

och menade att det borde finnas en naturlig rätt till det man skapat - ett

ägande - som då precis som vilken annan ägodel som helst kunde köpas och säljas.

Detta var ett sätt för Stationers att behålla sitt monopol i praktiken,

eftersom författarna skulle tvingas sälja rättigheterna till London Company

of Stationers, och allt skulle i praktikenvara oförändrat från när de var en privat

censurbyrå.


Parlamentet köpte argumentationen och 1709 skrevs Statute of Anne in i den brittiska

lagboken. Den tog effekt 1710. Detta brukar vara startpunkten för historieskrivning om

upphovsrätten bland förespråkarna; de ignorerar alltid det som kom före Statute

of Anne som jag skrivit här.


Det är också värt att notera att inget förändrats på 300 år. Än idag går

monopolisterna till lagstiftarna och påstår sig representera kreatörerna

när de lobbar för starkare och utökat monopol.


Viktig punkt 1: Upphovsrätten är ett monopol. Den är ett statligt sanktionerat

privat monopol. Och sådana är inte försvarbara från vare sig liberal eller

socialistisk ideologi; bara ytterst sällan från konservativ. Påståendet att

upphovsrätten är ett monopol brukar uppröra liberaler som försvarar den,

vilket bara delvis är förvånande. Det är förvånande eftersom det är helt

okontroversiellt bland både upphovsrättspositiva och -kritiska

debattörer. Det är inte förvånande eftersom faktabiten leder till att

deras slutsats om att upphovsrätten är ägande och bra blir helt felaktig,

och att det då är en naturlig reaktion att bli upprörd.


Nästa punkt blir att se hur detta monopol förhåller sig till ägande. Det är sant att

det är en rättighet som tillfaller en skapare av något, men där slutar också

likheterna. Äganderätten är en rätt att förfoga över det fysiska föremål man skapat intill den tidpunkt man avhändar sig det. Upphovsrätten är en rätt att med våld hindra andra att skapa samma och liknande saker, även efter det att kreatören avhändat sig en skapelse genom publicering.


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback